Thursday, 12 March 2009.
Det är ingen poltergeist. Det är Selma, mitt lilla kusinbarn. Hon gråter alltid en skvätt när vi ses för jag är tydligen läskig. Sen gråter hon lite när jag går, för då har vi blivit vänner. Hon är sjukt söt, men otroligt mesig. Hon är inte så bra på lego än, men det kommer nog. Hon ville hjälpa mig bygga en båt, med hjälp av två platta legobitar (som är till för stora ytor). Det var svårt, men en dag kommer hon kanske, genom ett genidrag, lyckas omvandla två ytlegopjäser till en yacht. Jag ser en lysande ingenjörsframtid i henne.
Bilden är tagen i lördags när vi firade min mosters födelsedag.
Soundtracket idag är minst lika mycket för videon som för låten. Så missa inte att titta på klippet.
Translation: This is not a poltergeist. This is Selma.
Hej! Ska vi följa varandra med bloglovin´? Säg till när du lagt till mig, om du vill förstås