Gästerna klappar sig belåtet om magen och smackar ljudligt i kör med sina vinindränkta läppar. Ljudet av bestick som skramlar rytmiskt mot tallrikarna avtar långsamt ut i köket. Sakta sprider sig en tyst viskning över middagsbordet när lukten av nybryggt kaffe ringlar sig sakta genom husets trånga skrymslen och vrår. Värden ställer sig upp, proklamerar att middagen är över, det är dags att flytta ut i salongen för cognac och kaffe.
Så tänker jag mig att det är i den lägenheten längst upp till vänster.
Så vill jag ha det.
Translation: I want a big apartment and nice dinner parties.
Igår kväll har jag “hängt”. Det var otroligt länge sen jag “hängde”, speciellt nu när johannes inte är i stan.. Emelie var min “häng”-partner. Vi såg bl a alla vi barn i bullerbyn.
..och på grund av en serie fina bilder, så blev det dags för ännu ett samlarkort..
Collectable Friend #2
Name:Emelie Age:24 Occupation: Studies television production Best asset: Makes nice parties in her parents’ garden. Worst asset: Her parents’ garden is far far far up in the north.
Igår kväll gick jag viktor och elsa till debasers nya uteservering i humlegården. Viktor försvann av någon outgrundlig anledning väldigt hastigt och plötsligt. Det gjorde ingenting, för jag och elsa fick sällskap av 5 lumparpolare som hade 10 års jubileum och bjöd på både shots, öl och friterade calamares. Det var en väldigt fin kväll och jag har skaffat en ny vän som klättrar i träd. Det är det inte många som gör.
Translation: I’ve finally got a new tree-climbing friend.
ibland får jag höra att jag bara tar sorgsna, eftertänksamma och mörka bilder. det kanske är sant. men lite gladare är väl den här? förväntansfull kanske? “sommaren är snart här”?
Translation: is this picture happier than the pictures i usually take?
det är mysigt att cykla längs med stranden mellan skanstull och hornstull. mindre mysigt när det är fullt med folk som promenerar mitt på vägen. då känner jag mig som en arg bilist som råkat hamna på en gågata.
fördelar:
mysigt.
bra “morgon-workout”.
billigt. (sl no more)
man kan ta båten på morgonen. (väldigt onödigt, men väldigt trevligt)
inge mer kaffe med bulle från pressbyrån.
nackdelar:
svettigt. (sara har sett min bara och svettiga bringa två gånger den här veckan)
man missar alla slumpvisa möten med främlingar och vänner som man får på t-bana och buss.
jag hinner aldrig läsa tidningen längre.
min hjälm är ful. (ja. jag har en hjälm)
det är kallt när man cyklar hem sent.
inge mer kaffe med bulle från pressbyrån.
Translation: I can now be seen on my yellow bike on the streets of stockholm.
öde lekplatser i dimmigt nattljus. kan det bli finare? jag önskar bara att jag vågat/tänkt på att fråga ungdomarna som satt djupt i skuggan om någon av dom ville gunga i en av gungorna… nästa gång.
Translation: ..now I’m going to drink champagne. my friend just got accepted to art school.
..väl framme på Långholmen fanns det inget annat val än att hoppa i. Plask. Jag kommer ihåg att jag en gång läst i mina skolböcker (för länge sen) att världens snabbaste djur är geparden. Jag har inte googlat, men vad jag minns kunde den som snabbast springa nästan, eller till och med över, 200 km i timmen. Vattnet var jävligt kallt, jag tror vi vann.
Sen, kontoret för att värma oss. Lyssnade på Andrew Bird. Drack cappuccino. Dagen grydde.
Jag och Viktor gick av taxin vid Skanstull. Missade nattbussen precis. Viktor erbjöd sängplats. Det var väldigt välkommet. Vi såg ett avsnitt Dragonball.
Jag är nog den absolut sämsta kändisspottaren. Bakom oss sitter en skäggig man. Vi hinner diskutera Anders Petersen (som han tydligen bott med), lilla sjöjungfrun, byta nummer, gå ut och röka och göra high-five. Allt detta innan jag inser att jag sitter mitt emot Peter Harrysson. Han bjuder på den tredje flaskan vin, stället stänger, men dom låter oss sitta kvar och spelar fado i högtalarna.
Allt har ett slut, och vi lämnar Speakeasy. Vi går hemåt. Men.. för dom fyra vännerna visar det sig att natten ännu är ung, och en halvtimme senare lyssnar vi på Scorpions med högsta volym i en taxi på väg åt helt fel håll…
.. väl framme på Morfar Ginko, 20 minuter sena, 4 glas vin gladare, hittar vi (jag och viktor) till slut Maja och Julia. Första gången vi sågs var på en konsert av Bon Iver, en av de finaste och magiskaste (!) konserter jag någonsin varit på. Nu nästan ett år senare, möts vi alla fyra samtidigt ännu en gång.
2-3 öl senare ramlar vi ut och förbi en dörr. Inifrån hörs en vacker röst. Vi fastnar. Beställer en flaska vin. En till…
Viktor: det e sol. ska vi inte skita i det här? Martim: ja. nu gör vi det. ska vi dricka öl? Viktor: får man det?
Ovetande om vad som komma skall, sitter jag och Viktor i solen utanför kontoret igår. Cidern i handen kan sägas, likt skottet i Sarajevo, ha varit det som utlöste kvällen. Den som helt spontant och oväntat blev “den bästa kvällen på år och dar”. Lustigt. Sist vi sågs alla fyra var också en helt magisk kväll. Det kanske bara är så att vi är magiska personer?
Fortsättning följer…
Translation: The day started with a cidre outside the office. To be continued..
Tiden går, solen består och nyhetens behag övergår…. i irritation.
Det är fruktansvärt härligt att sitta i ett ljust fint rum och jobba till skillnad från “mörkrets avgrund” som jag satt i under 2 års tid. Problemet är nu att även med persinner fördragna och dörren stängd, slår ljuset rakt på min skärm och gör det praktiskt omöjligt att arbeta med bilder. Ett bra tag var detta inga problem. Lösningen var helt enkelt att ta en öl hur kylen och sätta sig i solen, och njuta så länge det varade. Inte så effektivt, men ack så trevligt.
Nu har jag blivit tvungen att ta till drastiska åtgärder. Med inspiration av gårdagens hjältar som MacGyver, byggde jag idag min egenhändigt uppfunna skärmstäckare av brun kartong och lite tejp. Oerhört ful, men oerhört effektiv.
Det här har jag jobbat med ett tag nu. Biblioteket av dagboksbilder växer för varje dag. Det här lilla projektet är en samling bilder från 2008 som jag valt ut på grund av deras individuella historier och på grund av känslan av att tiden står still. Den kommer dyka upp på hemsidan när jag äntligen blir klar med den nya layouten som ska spegla dagbokens utseende på något sätt. Det väntar för övrigt rätt mycket material att föras in där. Ännu en av högarna jag inte tagit tag i än.
Nu är klockan 23:30 och jag borde åka hem. Ögonlocken är väldigt tunga. Men Tracyannes fagra röst håller mig vaken.
Translation: These pictures represent each and every moment of my 2008.
Det här stället ska vara en av dom mest omtalade korvmojjarna i stockholm. Japanska Elle har skrivit om den. Det ska vara ett av Ernst Billgrens favoritställen och Albert Bonnier var med i protestlistan när Gatukontoret hotade att riva kiosken. Bonnier, uppenbarligen inte den äldre som grundade Albert Bonniers Förlag, inte heller “Abbe” som var styrelseordförande i bonnierkoncernen fram till slutet på 80-talet. Men han har i alla fall en egen wikipediasida.
Nu skulle man kunna tro att jag är en expert på Bonnierfamiljen, men nej. Igår såg jag den sista delen av dokumentären om familjen Bonnier. En dokumentär visad av Bonnierägda TV4.
Ärligt talat var den ganska intressant. Familjen är fascinerande och, tycka vad man vill om deras dominans i mediasverige, så är de, som fenomen, otroligt inspirerande.
Lite skrämmande är det dock. Jag försökte hitta någon slags kritisk recension av programmet, och den enda vettiga jag lyckats hitta är ett blogginlägg av Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan (även det ägt av bonnierkoncernen). Heidi – överkritisk är dokumentären i alla fall inte.
Nu ska jag sluta skriva, försöka komma ihåg att det här en bilddagbok och gå och köpa en korv.
Translation: Albert Bonnier likes to eat at this sausage stand.
Jag vann en fluffig rosa minihund för min viktormask. Visserligen en tredjeplats, men jag är nöjd ändå. Det var ju ändå bara ansiktet som var maskerat. Spy vs spy grabbarna hade trots allt helkroppsutstyrsel.
Translation: You might think it’s me there on the last picture, but it’s just a mask
I och med det här inlägget startar något nytt. Något sensationellt. Mina vänners samlarkort, eller för att vara lite mer internationell: “collectable friends”. Jag gör det här för att jag vill göra en slags kartläggning över folk i mitt liv. Jag vet inte hur det här kommer gå till, eller hur många jag kommer orka göra. Men här kommer den första. Mina andra hälft: Jag.
