dagboken går på lågvarv just nu. det händer för mycket i mitt liv just nu. det är väl då man borde skriva i och för sig, det här är ju ändå en dagbok.. jag kanske skriver en liten resumé lite senare.
det är ju ändå bilderna som är viktiga, så här kommer helena från den korta lilla catchupfikapausenmedglasspåskinnarviksberget i tisdags.
sofias klas, med mattias skymtande bakom. idag. för någon timme sen.
paketet skickat, check. pdfer upplagda på ftp, check. äntligen är tidningen skickad. nu går jag på minisemester så jag hinner jobba undan mina privata jobb innan jag fortsätter mitt sommarvik om en vecka..
translation: yeah, now i’m free for a week. so I can work.
jag vet inte varför, men av något skäl så har jag ett dussin bilder på ballonger. undrar om det ligger små undertryckta ballongtrauman djupt nere i mitt undermedvetna och trycker. måste nog fråga mamma vid tillfälle..
translation: more balloons. why all these balloons?
i lördags skulle jag jobba hela dan. vad gjorde jag?
jag åt lunch med pappa. (sushi på råkultur – rekommenderas varmt)
jag fikade med seb och hans underbara son ewert. (gigantisk äppekaka – men värdelöst kaffe)
jag åt pizza med johannes.
jag drack öl med johannes.
jag drack öl med lisa och hennes nya kille.
jag åkte i sidovagnen på en motorcykeltaxi mellan hornstulls tunnelbanestation och strand.
jag dansade på strand med tillhörande rundpingis och fussball. (matraquilhos på portugisiska)
jag badade.
jag hamnade … eller förlåt … jag valde att gå (är du stolt nu lisa?) på efterfest.
jag promenerade hem.
härmed försätter jag mig själv i social karantän i en månad. jag isolerar mig helt och totalt. totalt. ja. förutom montt mardié på debaser slussen nu på onsdag. det måste jag nog gå på. men annars…
“om jag redan innan levde för stunden och att aldrig förneka sig själv något, är jag nu säker på att det är vad jag vill göra. jag vill fånga dagen och leva mitt liv fullt ut. trygghet är något eftersträvansvärt, men om man verkligen vill leva måste man vara beredd att hitta tryggheten gång på gång. inte vara rädd för att förlora något bara vara glad för den tid man haft med den eller det man förlorat.
[...]
det ska regna hela dan. vi kan gå på utställningar, eller ta pendeltåget till bålsta. bada i vinterviken eller dricka varm choklad, spela fia och lyssna på regnets smatter mot fönstret.”
Utdrag ur ett brev till Julia några timmar efter att jag sett Vicky Cristina Barcelona. En av dom mest livsförändrande filmer jag någonsin sett. Jag kan inte förstå hur jag kan ha glömt hur mycket den påverkade mig. Det är nog dags att se den igen. Så här skrev jag i min gamla dagbok.
Dagens låt finns inte på youtube, men är bland det bästa jag någonsin hört, så snälla snälla snälla lyssna.
detta efter att ha vaknat av min mobils väckarklocka, snoozat, vaknat igen, snoozat, vaknat av min andra väckarklocka på andra sidan rummet, gått dit, stängt av, insett att jag måste gå och duscha nu, annars hinner jag aldrig till jobbet i tid.
då tog jag det enda rationella beslutet… att krypa ner mellan mina mjuka lakan igen.
i helgen åkte jag, viktor och emelie på roadtrip till arvikafestivalen för magasinet novells räkning. det var sjukt roligt. för första gången i mitt liv campade jag på festival. det känns konstigt att jag inte gjort det tidigare. men nu är det gjort. det var precis så sunkigt och slitsamt som jag hade trott, men också fantastiskt upplyftande. varför?
fleet foxes.
min, i arvika införskaffade, nya hatt. svart. i filt.
fever ray.
att måsjävlarna i arvika lyckligtvis är värdelösa på att sikta. 5 st försök. alla missade.
Hanna är fin hon. Hon lagade lax och kokade potatis och sparris åt mig och Emelie. Jag hann det därför att min dator har suttit och jobbat konstant sen klockan 19 med att föra över, processa och sortera ut mina bilder från Arvika. Urvalet är så gott som klart, men nu ska dom redigeras också. Sorry Anton. Det får bli imorrn. Sorry jag också för den delen, ännu en kväll med bara bilder som sällskap.
Även Viktor sitter med sina Arvikabilder. Han la upp grismasken. Nu vet jag inte om jag vågar visa min egen grismask. Nackdelen med att vara två fotografer på samma ställe…
casiokids – fot i hose – lyssna även på samma låt i dubtempo (nästan ännu bättre ärligt talat)
( ingen youtubevideo kan visa hur bra dom var på scen. men kolla för all del liveversionen från arvika. värdelös bild, men observera hur dom improviserar och leker på scen. trumsessionen vid 5:e minuten var magisk i verkligheten. )
ha! nu kan man undra. är jag tillbaks från arvika alldeles för tidigt? eller har jag så tråkigt/inget liv att jag uppdaterar dagboken trots att jag är på festival? nej! jag luras bara. tidsinställt inlägg så jag kan skryta om att jag förmodligen just nu ser den lysande poeten/standupkomikern/musikern emil jensen, för att snart gå och titta på min gode vän adam (heldring) för att sedan ladda inför bob hund och depeche (ingen länk – dom sista klarar sig nog själva..).
kollobilderna får komma i bitar. här är lite bilder från första kvällen. john med hatten fyllde år, det var tack vare honom vi fick leka kollo allihopa. utan honom hade jag aldrig fått spela midnattspingis en sommarnatt i juni.
imorrn åker jag bort på roadtrip till arvika. det ska bli sjukt kul. hoppas jag fortfarande är pigg och kry på lördagen när fleet foxes spelar.
Låten ikväll är första spåret på roadtripskivan jag tänkte försöka göra, fast det blir nog svårt att hinna…
Translation: tomorrow i’m going on a roadtrip to a festival called arvika.