Så här såg mitt kontor ut idag.
Men arbetsdagen är slut och nu ska jag koka mig en kopp lent kaffe och sätta mig framför nästa woody allen på listan. Bullets over broadway. Jag har sett den förr, men ska man följa den kronologiska ordningen så ska man.
Translation: My office during the day, my woody allen theater at night.
Ok.
Jag måste erkänna något. Jag är lat. Jag döljer det genom att försöka ha så mycket att göra hela tiden att jag aldrig hinner vara lat. Men:
Ibland är det ett under att jag överhuvudtaget får saker gjort..
Translation: I am lazy.
Häromkvällen var jag på fest hos Sannah. Hon fyllde inte år, men hade födelsedagsfest.
Det var en fin fest. Dom hade en gemensam spotifylista som man kunde lägga in låtar på i förväg. Svarta ballonger hängde i taket och Ida hade bakat 40 cupcakes med hemligt recept (som jag såklart luskade fram sanningen om). Det diskuterades många intressanta samtalsämnen som buksvågeri, barn och hur många “catchphrases” man egentligen får ha.
En fin fest som sagt.
Translation: I went to a party the other night.
Svar från 118 100.
“118100 är helt säker på att du är en jättetrevlig person som alla tycker om att umgås med för just för att du är så glad och omtänksam. Ha en fortsatt bra dag!”
Snällt, men det här är ju inget svar, bara antaganden. Just i den här sekunden krossades uppfattningen att det äntligen kommit en tjänst som hade svaret på livets existentiella frågor.
Translation: Boring answer: “You are a nice person.”
SMS till 118 100.
“Vem är jag?”
Har inte fått något svar än.
Translation: Question: “Who am I?”
Jag vill göra en film.
Den skulle handla om kärlek (annie hall), men kärleken skulle vara ofullbordad (lost in translation). Den skulle vara långsam (masculin, féminin) och vacker (återkomsten), men också lite märklig (i heart huckabees). Karaktärerna skulle kännas äkta (upp till kamp) och man skulle gråta på slutet (dancer in the dark) av total igenkänning och empati.
Translation: I want to make a movie.
