Thursday, 18 June 2009.

London, Moorgate. Måndag. Lunchtid.

ok. jag erkänner. mitt facebookanvändande har hittills varit strictly business, hålla kontakten, kyskt och .. ja .. tråkigt .. användbart. men tråkigt.

igår på f12 upplyste mina vänner, som tydligen inte riktigt är lika oskuldsfulla som jag, mig om en helt ny (??) aktivitet. ja. jag är trög. jag borde väl fattat det för länge sen. visst har jag gjort ett och annat gästinhopp in i det förbjudna stalkandet men alltid med folk jag känner eller är på väg att lära känna. men att stalka helt random….

för några timmar sen klickade jag darrhänt på min första random profil… två timmar fastnade jag. två timmar av bilderbläddrande, läsande, lyssnande. det är lite scary faktiskt. det här är en person som verkar gå på liknande ställen som jag, verkar ha vänner som säkert skulle kunna vara mina vänner. hon har till och med en länk på sin blogg till en av mina favoritfotografer, lina. vi har alldeles säkert setts ute någon gång. det kanske var hon som blinkade förbi förra onsdagen på f12 när jag tagit min andra drink. vem vet. förmodligen får jag aldrig veta.

ironiskt nog har hon en blogg som heter: tora – keep it secret keep it safe

Translation: I am a stalker. Yeah.


kraftwerk – das modell

4 kommentarer till “om att stalka.”

  1. sissel says:

    men det var inte en helt randommänniska eller, var det typ en person-som-du-enligt-facebook-borde-känna???

  2. martim says:

    mja. det var väl den första profilen som dök upp på någon grupps medlemslista, så nåt gemensamt hade vi väl redan från början. men ingen direkt koppling på nåt annat sätt.

  3. Birta says:

    och jag har en bekant på flera av fotona i hennes blogg…

Leave a Reply to martim